flyttångest

DET ÄR DAAAAGS!

imorgon går flyttlasset och jag blir en citytjej. woho borde jag kanske känna, men just nu i mitt kaos bland kartonger innehållandes mitt liv känner jag nästan som ett tryck mot hjärtat. jag vill jättegärna in till stan och lägenheten är superfin, men det har inte slagit mig förrän nu att det innebär att vi måste LÄMNA HUSET!? uuuuhhh. jag kommer aldrig mer kunna sola topless i trädgården eller ha högljudda fester, aldrig mer kunna sjunga högt för mig själv.. jag provade i lägenheten, men det är jättelyhört ut till korridoren så så fort jag hörde ett ljud tystnade jag direkt. hela grejen är ju att sjunga högt för sig själv är just för sig själv. det kändes som att jag blev påkommen med något jätteprivat, tagen på sängen liksom!..

jag ska i alla fall försöka tänka på allt det positiva:
så fort jag vill göra något roligt är det bara att gå ut genom dörren, jag kan ha världens bästa förfester, jag kan mycket lättare bjuda hem vänner och om vi får tråkigt är det aldrig långt till något att göra, blir jag hungrig behöver jag ta ungefär 20 steg utanför lägenheten för att komma till antingen pizzeria, pastaställe eller thai/kina/sushi. närmsta ica ligger 2 min bort... stranden är inte lika nära, men jag kan ju sola på gröningen och cykla till fria bad. och kanske det bästa av allt: det tar bara 27 min att åka till viktor <3
KANSKE KLARAR MIG.
jag uppdaterar.